Nytt år. Nya möjligheter. Nya utmaningar. På riktigt så glädjer jag mig verkligen massor till 2010, känns som att det kommer bli ett super-år. Alla förutsättningarna finns på plats och jag är ärligt väldigt nyfiken på vad som kommer att hända.
.
Men.
En inte så liten detalj stör ut min i övrigt positiva inställning till vårt nya år. Helvetes-snön. Pallar snart inte mer. Kan den och minusgraderna bara typ försvinna medan jag sover en natt och så kan jag få vakna upp till fågelkvitter och små gröna knoppar? Snälla?
Det blir ju verkligen inte bättre heller av att man arbetar i Norge. För i Norge är det tydligen denna vintern en ren och skär gudagåva. "Det er litt kaldt med -18, -10 ville vært akkurat passe". På riktigt? Kliv ur understället och kom in i matchen. 2 meter snö och minus 10 är kul dagarna runt jul men sen är det faktiskt bara skit.
Ge mig vår! Nyss!
i helgen bär det av till köpenhamn och lite julmys med pojken. längtar verkligen, ska bli så himla skönt att komma iväg, även om det bara är för en natt. det var jättelänge sen jag var i köpenhamn...måste vara över ett år sen... men jag klagar inte, har ju varit på massa andra roliga ställen istället, tjo!
undrar förresten vart nästa resa efter denna går? antagligen till florida men det finns goda möjligheter att man hinner en snabb sväng till london eller paris innan dess också. vi får se helt enkelt.
jag tycker verkligen ni ska kolla in www.bratspotting.com. sjukt kul läsning (ja jag är lite partisk)!
maken till media- och säkerhetsuppbåd får man nog leta länge efter. självaste presidenten kommer på finbesök till oslo och det verkar som att den lilla världen jag kallar Norge helt har avstannat. nog för att det är en stor händelse att presidenten, som precis har trappat upp kriget i afghanistan, får nobels fredspris. men finns det nån måtta?
Det är jag verkligen. Frivilligt oftast men ibland ofrivilligt. Som nu. Extremt ofrivilligt och toktrött. Bit ihop nu!
Fortfarande sjukt förvirrad. Pendlar mellan lycka och botten, även fast botten är grundare än innan. Skulle verkligen vilja ha ett halt vanligt liv med dagjobb och utan pendling. Anar dock att jag, om jag faktiskt hade det, skulle längta, ja kanske inte till pendlingen men iaf till skift-jobb. Det är bara så j-vla slitsamt att byta och hålla på o modifiera schemat hela tiden för att kunna vara hemma när man vill. Och straffet med att jobba varannan helg är mer än nog... Men va tusan, samtidigt inser jag ju att jag har typ världens bästa jobbb och att jag inte direkt är ensam i världen om att pendla till jobbet. Usch det är så jobbigt att vara nere...
Definitionen på ett hem? Vad är det? Om nån vet så skulle jag jättegärna vilja veta det. Pratade med mamma i telefon idag och nämnde hemma ett antal gånger och varje gång var hon tvungen att fråga "hemma som vart?". Och varje gång var jag tvungen att precisera. Bara för att jag har för många hem. Men här gäller det att akta sig för att klaga. En del har inget hem alls ju.
Nåväl. Just nu längtar jag hem. Till alla hemmen. Till Sverige. Kanske för att jag ska få lasagne imorgon. Men mest för att det är hemma.
Och jag längtar efter min familj. Därför ligger det ganska nära tillhands att jag avbokar min Barcelona-resa på måndag och åker till Visby istället. Men vi får se. Den som lever får se. Barca är ju inte heller helt fel. Men orka liksom. Egentligen vill jag ju åka till Riga...fast först till Visby...
Förvirrad var ordet.
Blandade känslor idag. Har snurrat helt sjukt många tankar i huvudet och är helt slut nu. Bara en timme kvar tills nattvakten är slut och jag får gå o lägga mig och sova till eftermiddagsvakten börjar halv tre.
Är det okej att tycka att en del av ens kollegor gärna får säga upp sig och försvinna?
Är det okej att vara 28 år och inte veta ett skit om vart man är och vart man vill?
Är det okej att alltid längta bort till nåt man inte vet vad man längtar bort till?
Är det okej att vara trött konstant, känna obehag hela tiden och känna sig allmänt nere?
Är det okej att ha världens bästa jobb och tycka att det suger?
Nåt måste vara fel!
Det är inte han med högst hög som vinner i slutändan. Det är han som har mest erfarenheter, minnen och upplevelser. Han som blir ihågkommen som en godhjärtad och älskad person.
kom på en sak. eller jag kom inte på den direkt. det är nåt som ligger och gnager i mitt inre mer eller mindre hela tiden. det är att jag nästan aldrig träffar min syster längre. och jag saknar henne varje dag så det gör ont. min bästa kompis liksom. blir inte samma sak att prata på telefon och jag har ju massor att prata om som jag bara pratar med henne och några få andra utvalda om.
hur som helst så har vi har inte setts på hundra år känns det som. fast det egentligen nog "bara" är sen mitten på februari. men jag funderar på om det typ är det längsta vi har varit ifrån varandra i vuxen tid. illa. eller som sis så träffande sa: "vi träffades oftare när jag bodde på mallorca". slående och helt sant. alltså tragiskt. så det ska ändras på. maj är månaden när det vänder. växjö here i come!
one to go.
har lämnat in min norska deklaration nu. hurra! så nu ska jag bara lyckas få ihop den svenska och lämna den i helgen så är det klart för den här gången. puh. nästa år så blir det lättare. det är jag övertygad om.
imorgon ska jag hem. eller hem o hem. men till sthlm iaf. vet inte helt om det är mitt hem längre. har nog gått från att ha tre hem till två. märkligt men sant. detta till trots för att jag faktiskt har hälften av mina tillhörigheter kvar i sthlm. nåja. blir iaf en grym helg plus måndag o tisdag nu. glädjer mig massor. ska bli skönt att slappa efter en ganska hektisk period av jobb (oskar och marcus behöver INTE kommentera det där), dricka vin och umgås med nära o kära. jippie!
